Köttbulle-off och några öl
Igår var det dags för den första årliga köttbulletävlingen i Vellinge, något vi hoppas på ska bli en mångårig tradition. Jag, Balder, Grip, Thorsten och Mange samlades hemma hos Mange vid 15-tiden, knäckte en öl och sen var det igång. Sammanlagt blev det i runda slängar 20 öl som provades, vissa mer intressanta än andra.. Så för att slippa tråka ut er med en massa taste notes från varje öl så går jag igenom höjdpunkterna, lågvattenmärkena och naturligtvis köttbullarna.
Vi kan börja med köttbullarna. Det var något som Mange utmanade mig och Balder på tidigare i vinter, så medan Grip och Thorsten skalade potatis började vi slänga ihop köttbullesmet. Jag körde fullt ut på grönpeppar och leverpastej, Balder safe'ade med lök och öl, och Mange stekte sina alldeles för länge i naga jolokia-chilis.
Jag trodde att jag hade segern inom räckhåll direkt, men jag råkade tyvärr ta lite mer grönpeppar än vad jag skulle gjort. Däremot så konstaterade vi allihop att om jag hade haft lök i bullarna för att balansera pepparn lite så hade jag antagligen vunnit. Så jävla störigt. Men dom blev faktiskt goda ändå, även om dom inte var bäst.
Manges köttbullar, eller vad vi nu ska kalla dom, gjorde han med persilja och spiskummin som han sen stekte med kycklingbuljong. So far so good, men det var när han lade i två hackade naga-chilis som allt gick åt helvete. Han påstår att jag lurade honom genom att ta med extra stark chili, men det tror jag bara är en undanflykt.. Dom blev i vilket fall som helst mer eller mindre oätbara. Iallafall om man skulle smaka något man drack efteråt.
På så vis blev Balders små, mesiga delikatessköttbullar med lök vinnaren. En värdig vinnare måste jag dock säga, dom var faktiskt riktigt goda, även om man inte smakade ölen han hade hällt i smeten. Till detta hade vi potatismos med massor av muskot, vitlök och smör. Det blev en riktigt tung och fin måltid och vi hamnade alla i en total matkoma den nästföljande timmen.. Men men, jag har iallafall lärt mig att jag nog ska dra ner lite på grönpepparn nästa gång, och Mange har förhoppningsvis lärt sig att han ska dra ner på chilin. Grattis Balder till vinsten!
Och så drack vi ju ett par öl. Kvällens lägsta bottennapp var helt klart Harley Davidson Daytona 1986, fast det var ju knappast någon överraskning. Mange sitter på en hel del riktigt gammal öl som är suverän att lagra..
Denna var det inte. Jag vet inte ens om den var god när den gjordes, antagligen inte. Den luktade rent ut sagt bara mögel och spya, men eftersom vi hade som regel att inget fick vaskas så fick jag skölja ner den med lite Bruery Fruet som dödade all annan smak med sina 15,5%.
Ett annat bottennapp var Ölfabrikken Kamille Saison 2007 som Thorsten hittade på Kihoskh för några veckor sedan. Ölfabrikken är ju smått legendariska med sin Porter som är/var en av dom bästa i sin stil, så vi hade ändå en viss förväntning på den här saisonen.. Tyvärr infriades den inte alls. Kolsyran hade dött ut totalt och gjort ölen helt platt. Det hade varit kul att prova den som färsk och se ifall den verkligen skulle smaka så här, för det var en massa kvalmiga, obalanserade smaker som inte alls gick ihop.. Så om ni skulle se den någonstans så behöver ni inte göra er besväret att köpa den om ni frågar mig.
Men nu tar vi höjdpunkterna! Första riktiga stjärnan var kanske kvällens bästa. Både jag och Balder har nyligen bytt öl (jag presenterade mina häromdagen som ni kanske minns), och vi fick båda vars en Bells Hopslam med ungefär en månad på nacken.
Det var första gången jag provade en så färsk Hopslam, och herregud vilken öl! Riktigt grova toner av exotisk frukt samtidigt som det fanns en ganska rejäl sötma av honungen, allt i en helt fantastisk balans! Jag skulle nog inte gå så långt att ranka den högre än Pliny the Elder, men den var verkligen sanslöst bra. Inte den absolut bästa, men absolut en av dom bästa i sin stil.
Höjdpunkt nummer två var Cascade Sang Royal 2009. Riktigt hög syra samtidigt som den balanserades med en hel del sötma.. Mängder av vinbär, rönnbär och smultron, surt och riktigt gott. Som Mange sa så var doften kanske lite, lite, lite vek, men det gjorde inte mig någonting alls eftersom smaken var en fullpoängare. Grymt bra öl.
Nu lämnar vi USA för en stund och går på ett vildjäst italienskt barley wine som Gripen köpte med sig från Rom i somras, Baladin Xyauyù Riserva Teo Musso 2008. Det här var riktigt jävla häftigt och liknade inget annat jag provat tidigare!
Jag tänkte direkt marsipan, mandelmassa och såna gammeldags chokladpraliner, men sen kommer vågor av körsbär, sherry och läder efter hand. Flera lager av smaker som sköljer över en gång på gång. Riktigt udda, men också riktigt, riktigt bra.
Det var dom tre som smällde högst på min lista, men jag vill ändå ge hedersomnämnande till Brooklyn Black Ops 2009 med sin fantastiska chokladighet, Nörrebro Saison Lambic Pinot Noir som var något av det bästa jag provat från Nörrebro, Schorschbräu Schorschbock 16% som var skithäftig tycker jag med lakrits och sot i smaken typ, och även så klart vertikalen på Courage Russian Imperial Stout 1974 - 2012. Det coolaste med den vertikalen var att den gamla ölen hade verkligen alla smakerna intakta och dom smakade förvånansvärt lika, bortsett från att den gamla inte hade någon kolsyra alls.
Allt som allt en lång och i vanlig ordning jävligt bra dag! Tack Mange som styrde upp detta, och tack till dom andra pågarna för sällskap och öl. Nu är det väl dags att börja fila på ett riktigt bra köttbullerecept inför nästa år antar jag.. Och så avslutar vi med några bilder till, för det är ju så himla trevligt!
Vi kan börja med köttbullarna. Det var något som Mange utmanade mig och Balder på tidigare i vinter, så medan Grip och Thorsten skalade potatis började vi slänga ihop köttbullesmet. Jag körde fullt ut på grönpeppar och leverpastej, Balder safe'ade med lök och öl, och Mange stekte sina alldeles för länge i naga jolokia-chilis.
Jag trodde att jag hade segern inom räckhåll direkt, men jag råkade tyvärr ta lite mer grönpeppar än vad jag skulle gjort. Däremot så konstaterade vi allihop att om jag hade haft lök i bullarna för att balansera pepparn lite så hade jag antagligen vunnit. Så jävla störigt. Men dom blev faktiskt goda ändå, även om dom inte var bäst.
Manges köttbullar, eller vad vi nu ska kalla dom, gjorde han med persilja och spiskummin som han sen stekte med kycklingbuljong. So far so good, men det var när han lade i två hackade naga-chilis som allt gick åt helvete. Han påstår att jag lurade honom genom att ta med extra stark chili, men det tror jag bara är en undanflykt.. Dom blev i vilket fall som helst mer eller mindre oätbara. Iallafall om man skulle smaka något man drack efteråt.
På så vis blev Balders små, mesiga delikatessköttbullar med lök vinnaren. En värdig vinnare måste jag dock säga, dom var faktiskt riktigt goda, även om man inte smakade ölen han hade hällt i smeten. Till detta hade vi potatismos med massor av muskot, vitlök och smör. Det blev en riktigt tung och fin måltid och vi hamnade alla i en total matkoma den nästföljande timmen.. Men men, jag har iallafall lärt mig att jag nog ska dra ner lite på grönpepparn nästa gång, och Mange har förhoppningsvis lärt sig att han ska dra ner på chilin. Grattis Balder till vinsten!
Och så drack vi ju ett par öl. Kvällens lägsta bottennapp var helt klart Harley Davidson Daytona 1986, fast det var ju knappast någon överraskning. Mange sitter på en hel del riktigt gammal öl som är suverän att lagra..
Denna var det inte. Jag vet inte ens om den var god när den gjordes, antagligen inte. Den luktade rent ut sagt bara mögel och spya, men eftersom vi hade som regel att inget fick vaskas så fick jag skölja ner den med lite Bruery Fruet som dödade all annan smak med sina 15,5%.
Ett annat bottennapp var Ölfabrikken Kamille Saison 2007 som Thorsten hittade på Kihoskh för några veckor sedan. Ölfabrikken är ju smått legendariska med sin Porter som är/var en av dom bästa i sin stil, så vi hade ändå en viss förväntning på den här saisonen.. Tyvärr infriades den inte alls. Kolsyran hade dött ut totalt och gjort ölen helt platt. Det hade varit kul att prova den som färsk och se ifall den verkligen skulle smaka så här, för det var en massa kvalmiga, obalanserade smaker som inte alls gick ihop.. Så om ni skulle se den någonstans så behöver ni inte göra er besväret att köpa den om ni frågar mig.
Men nu tar vi höjdpunkterna! Första riktiga stjärnan var kanske kvällens bästa. Både jag och Balder har nyligen bytt öl (jag presenterade mina häromdagen som ni kanske minns), och vi fick båda vars en Bells Hopslam med ungefär en månad på nacken.
Det var första gången jag provade en så färsk Hopslam, och herregud vilken öl! Riktigt grova toner av exotisk frukt samtidigt som det fanns en ganska rejäl sötma av honungen, allt i en helt fantastisk balans! Jag skulle nog inte gå så långt att ranka den högre än Pliny the Elder, men den var verkligen sanslöst bra. Inte den absolut bästa, men absolut en av dom bästa i sin stil.
Höjdpunkt nummer två var Cascade Sang Royal 2009. Riktigt hög syra samtidigt som den balanserades med en hel del sötma.. Mängder av vinbär, rönnbär och smultron, surt och riktigt gott. Som Mange sa så var doften kanske lite, lite, lite vek, men det gjorde inte mig någonting alls eftersom smaken var en fullpoängare. Grymt bra öl.
Nu lämnar vi USA för en stund och går på ett vildjäst italienskt barley wine som Gripen köpte med sig från Rom i somras, Baladin Xyauyù Riserva Teo Musso 2008. Det här var riktigt jävla häftigt och liknade inget annat jag provat tidigare!
Jag tänkte direkt marsipan, mandelmassa och såna gammeldags chokladpraliner, men sen kommer vågor av körsbär, sherry och läder efter hand. Flera lager av smaker som sköljer över en gång på gång. Riktigt udda, men också riktigt, riktigt bra.
Det var dom tre som smällde högst på min lista, men jag vill ändå ge hedersomnämnande till Brooklyn Black Ops 2009 med sin fantastiska chokladighet, Nörrebro Saison Lambic Pinot Noir som var något av det bästa jag provat från Nörrebro, Schorschbräu Schorschbock 16% som var skithäftig tycker jag med lakrits och sot i smaken typ, och även så klart vertikalen på Courage Russian Imperial Stout 1974 - 2012. Det coolaste med den vertikalen var att den gamla ölen hade verkligen alla smakerna intakta och dom smakade förvånansvärt lika, bortsett från att den gamla inte hade någon kolsyra alls.
Allt som allt en lång och i vanlig ordning jävligt bra dag! Tack Mange som styrde upp detta, och tack till dom andra pågarna för sällskap och öl. Nu är det väl dags att börja fila på ett riktigt bra köttbullerecept inför nästa år antar jag.. Och så avslutar vi med några bilder till, för det är ju så himla trevligt!
Kommentarer