Porchetta

Höst, släktkalas och söndag = långkok. Vanligtvis när det blir långkok i det här hemmet så brukar det vara grytor, chili, pulled pork eller liknande, det är inte ofta jag gör stek. Jag vet egentligen inte varför, men det brukar inte bli så iallafall. Men nu i söndags när det var dags för släktkalas så kunde jag inte hålla mig från att göra en maträtt jag varit sugen på att göra riktigt länge. Fylld fläsksida på italienskt vis, även känt som porchetta.


Man kan väl egentligen ha mer eller mindre vad man vill i en porchetta. Jag har läst en del recept innan jag gjorde min och det fanns varianter med enbart rosmarin och vitlök, medan andra hade i både kycklinglever och salami. Valet är fritt med andra ord. Själv körde jag någonlunda traditionellt med fänkål, rosmarin, salvia, lagerblad och vitlök, och istället för en hel fläsksida så köpte jag en bit fläskkarré som jag skar upp längst med eller hur man ska säga.


Man liksom "rullar ut" den när man skär, ungefär 1½ centimeter tjock ska skivan vara. Det låter rörigare än vad det är, men jag tror att ni förstår vad jag menar. När detta var gjort så finhackade jag fänkål, vitlök, lagerblad och örterna, hällde lite olivolja på köttet och bredde ut grönsaks-/örtblandningen där också. Salta och peppra. Sätt ugnen på 125 grader.


Här efter rullar man ihop köttet igen. Gör det tight och fint och försök att låta så lite som möjligt av fyllning att trilla ut. Bind ihop med steksnöre och stek en fin yta på hög värme. När det är gjort ställer du in en form med vatten i ugnen och lägger köttet på gallret ovanför. 


Lite mer olivolja, salt och peppar på och sen låter du köttet stå tills det är runt 73 grader i mitten, då är det färdigt. Detta tar i runda slängar 1½ - 2 timmar. När det är klart tar du ut och låter vila en stund innan servering.

Jag fick ingen bra bild på hur köttet blev i efterhand, och när det väl skulle serveras så försvann det fortare än fan.. Med andra ord blev det riktigt gott! Köttet var mört och fint, och kryddorna kom verkligen till sin rätt. Salvian framförallt är en krydda jag underskattar och borde använda mycket mer än vad jag gör. Vi åt den ihop med mandelpotatis och brysselkål som jag först kokt och sen stekt yta på med salvia och rosmarin, samt en grönpepparsås. Jag är en sån jävla sucker för brysselkål. Bästa kålen som finns. Och potatis. Och grönpepparsås också för den delen.. Det blev en fantastisk måltid om jag får säga det själv.

Till detta kan man dricka en öl av den lite mustigare sorten tycker jag, en maltig brown ale eller en bock kanske. Själv blev det mest äppelmust då jag skulle upp 04.00 dagen efter, men även ett litet glas rött vin slank ner.. Gud förbjude. Nåväl, god mat iallafall och inte särskilt svår att göra heller. Det dröjer nog inte jättelänge tills jag provar det igen, då med en hel grissida tror jag så skinn, fett och allt får sätta smak. Men det återkommer jag om när det händer.

Kommentarer

Obalanserad sa…
Salvia och även mynta är riktigt underskattade, tycker jag. Väldigt speciella, men väldigt goda om de används i rätt rätt. Ser riktigt fint ut iaf, som sagt :)
Kristopher sa…
Helt sant angående både salvia och mynta :) Tack!

Populära inlägg i den här bloggen

Pörkölt med nokedli

Inlagd chili

Burgare, metal, hemfärd